Hade ett otroligt bra fiske efter sutare i Antorpa sjö i våras.
Här kommer en berättelse med bilder om det hela! :)
Varje år är det samma visa. Man väntar ivrigt på
att vintern ska börja ta slut, så äntligen den härliga våren kan
komma. Fåglarna börjar efter sin långa resa synas i skyn, gröna
knoppar börjar sakta men säkert smyga sig fram från de kala
grenarna på träden och dagarna blir äntligen bara längre.
Samtidigt blir det fler plus än minusgrader och alla
vattendrag börjar skvalpa ivrigt igen. Hoppet kommer tillbaka och
man känner att det börjar bli dags att börja rota runt i mete
grejerna ännu en gång. Hela ens fiskeutrustning plockas upp och
ner i molekyler, grejerna ligger utspridda precis överallt i hela
boendet. Var sak har sin ask, väska eller skrymsle.
Vinterfisket längst upp på hyllorna så långt in det
bara går och meteutrustningen glider fram fin justerat till det
yttersta.
Allt detta gör man med ett stort leende på läpparna,
medans planeringen utav alla roliga långa fiskepass man ska göra
sakta börjar ta form.
Ett utav de för planerade passen riktades mot Laholm i
den väl omtalade Antopa sjön.
Där simmar troligtvis i särklass det största
beståndet utav riktigt grov sutare i hela Sverige.
Internetsurfande, läsande utav bloggar och andra
kunskapskällor användes flitigt för att få en bra uppfattning
utav var och när fisket varit hetast den senaste tiden.
Fick en bra uppfattning om hur fisket utvecklats sig
inom det närmaste och det kändes grymt hett att äntligen få packa
subarun full med mäskdoftande prylar.
Allt från nya specialist spön till sönderboostade
majskorn packade bilen proppfull och till sist låg även båten i
tryckt förvar på taket.
Väl på plats vid sjön åkte båten hastigt av taket
och någon timmes rekande runt om i vikarna gjordes. Jag bestämde
mig ganska fort för vart jag skulle sitta. Hela isättnings viken
var ju full med ihärdigt plaskande sutare.
Förstod nästan direkt att fisken redan börjat sin
lek och hoppet på ett riktigt stort exemplar slocknade en aning.
Men besvikelsen byttes snabbt ut mot nya förhoppningar
om att jag ändå kunna ha ett bra fiske antalsmässigt. Med så
pass mycket fisk inne bland spöna så måste dom börja hugga, i
alla fall efter leken på väg ut.
Efter studerandet utav de lekande sutarna fortsatte
konkandet utav alla de grejer som skulle ut till den tänkta
fiskeplatsen. Jag kunde välja och vraka bland i stort sett alla
platser i hela sjön, eftersom jag var helt ensam fiskare för
tillfället.
Lotten hamnade inte helt oväntat på första viken där
jag sett de lekande fiskarna och några timmar senare var alla prylar
och penaler på plats.
Tältet hittade sin plats, mäsket ihop mixat i sin
bytta och till sist spöna varsamt placerade vid de hetaste spottsen.
Fisket kunde äntligen börja på allvar.
Lade ut mina tackel med rikligt utav väldoftande mäsk
rakt in bland de lekande fiskarna, detta gav resultat direkt.
Kunde redan efter två första timmarna räkna in tre
stycken stridbara minde hanar. Alla med häpnadsväckande stora fenor
och knöliga långsmala kroppar. Mjölke på hela mattan efter
landning så lekdräkten var i sin fulla fas redan då.
Efter det var fisket ganska lugnt i några timmar, inte
förens sent på kvällen indikerade ett utav Delkim larmen
ytterligare några snabba stegrande pip. Ännu en mindre fisk
landades och sedan återutsattes varsamt i det kristallklara vattnets
famn.
Under natten avtog lekandet utav fisken och såväl
försvann även aktiviteten på spöna.
Morgonen efter smäller hangern kraftigt rakt upp i
klingan på spöet. Larmet skriker högljutt och spöet står i en
kraftig u formad båge.
En tung nervkittlande fajt äger rum. Sutaren knycker
inte i spöet som alla de andra utan går mest tungt i sidleds och
bara pumpar mot botten. Storfisk varning!
Till sist ligger den fetaste sutaren jag någonsin
skådat längst ner i den knutlösa håven.
Jag står i flera minuter stirrandes ner i håven och
kan knappt fatta att det är sant.
Eftersom jag var duktigt påläst om sjön sedan
tidigare förstod jag direkt att det handlar om den i särklass
största sutaren i hela sjön. Mina ben skakar rejält när hon läggs
upp på mattan och måttbandet glider i sidleds längs med den grön
glimrande robusta kroppen.
Måtten stannar på hela 59cm i längd och 56,5 i
omkrets.
Tankarna studsar som ett pinnball spel runt om i
huvudet och jag vågar knappt gissa vad vågen ska stanna på.
Efter nollning utav vågnätet lägger jag varsamt den
magnifika varelsen i slingen och låter vågen göra sitt jobb. Den
trycks snabbt uppåt femkilos strecket och tippar även förbi det.
Vikten stannar på magiska 5050gram och ett högljutt glädjerop ekar
utöver hela den stilla vackra sjön.
En förbipasserande kvinna agerar glatt fotograf åt
mig och den grova sutardamen. Få förunnat att få se ett sådant
magnifikt exemplar. Efter några snabba foton låter jag min hittills
största bragd glida åter ner i djupet. Efter att hon omfamnats utav
vattnet känns det helt underbart och ofattbart att just detta hänt
mig.
De två resterande dagarna/nätterna svävar jag på
moln och lägger inte ner speciellt mycket energi i fisket. Jag unnar
mig av att ta det lugnt och bara njuter fullt ut av situationen.
Jag landar ändå ett gäng sutare till och kan i
slutet utav passet summera de tre största fiskarna till 3740, 3800
och giganten 5050gram.
En grymt lyckad satsning tar sitt slut och det blir ett
pass man sent kommer glömma.
Men med stora framgångar växer suget och
förhoppningar inför näst kommande pass ännu mer. En del misstag
händer varje pass och de vill man självklart fixa till nästa gång.
Även att jag
troligtvis landat den största individen i sjön så byggs
förväntningarna upp inför nästa års satsning, för då sitter
jag där igen.
Det kan jag lova er!